Slut på klassrumsspelet

– Jag kände direkt att det är det här många lärare intuitivt söker sig emot, att använda bedömningen som ett verktyg för att eleven ska förstå vad det är den ska uppnå och prestera, berättar Anders. 
 

Början på ett gediget arbete

Inledningsvis i utvecklingsarbetet håller utvecklingsenheten, som leds av Anders Holmgren, Joakim Lövgren, Ing-Marie Samuelsson och Birgitta Wohlin, två pass om bedömning för lärande där frågor som vad intelligens är och vad skolans uppgift är behandlas. Föreläsningarna hålls med två månaders mellanrum så att de som deltar hinner reflektera kring vad de fått höra och koppla det till hur de själva blev bedömda och vilka traditioner och tankesätt de själva utvecklat.

– När vi sätter igång en skola eller ett distrikt har vi först ett möte med skolledaren där vi förklarar att det här måste ske när det finns tid. För att det ska fungera har vi sett att det måste vara fullt fokus på BFL. Det kan inte göras samtidigt som ett ombyggnadsprojekt, ett internationaliseringsprojekt eller ett frukostprojekt, förklarar Anders som vet hur det kan se ut på en del skolor efter 27 år som lärare.
 

Myten om positiv feedback

– Om jag säger till en elev att hon har en fantastisk skrivförmåga så är det som om jag säger att hon föddes med den. Den typen av bedömning är inte framåtblickande eller utvecklande på något sätt. Om jag däremot kan identifiera att du har en bra struktur, att du för ett diskursivt resonemang som leder fram till slutsatser som är väldigt övertygande, då lyckas jag bättre med att få dig att känna dig trygg med vad du faktiskt kan. Den formativa bedömningen har till syfte att visa eleven en kvalitativ förståelse för hans eller hennes styrkor på ett mycket tydligare sätt, säger han.

På samma sätt som du som lärare ger framåtsyftande återkoppling, så kallad feed forward,och identifierar kvaliteter i elevens arbete ska eleven själv kunna göra det.

– När jag frågar en elev hur det går i till exempel matematik svarar många elever i en traditionell undervisningskultur "jag är på sida 73". Det svaret hjälper inte eleven. Eleven ska kunna uttrycka sig i kvalitativa termer om hur det går i matematik och beskriva sina styrkor och förbättringspunkter.

En metod för att få eleverna att se detta kan vara att sluta sätta betyg på enskilda uppgifter. Anders berättar om hur han tidigare lade ner timmar på att skriva kvalitativa, välformulerade kommentarer på elevernas uppgifter och sedan ett betyg. Men vad är det eleverna tittar på, frågade han sig.

– Betyget såklart. Och vad tittar de på efter det? Jo, kompisarnas betyg. Och sen är jämförelsen igång.

Han tillägger också att uppgiften i fråga ofta var det sista de gjorde i ett ämnesområde.

– Kommentaren till uppgiften liknade snarare ett obduktionsprotokoll. Eleven fick ju aldrig chansen att utvecklas utifrån den, konstaterar han.

Reaktionerna från lärare och elever har varit många, men de allra flesta har varit positiva.

– I många klasser har det varit lite som att vända på en hand när eleverna förstår att undervisningen inte är ett spel där du som elev ska visa att du kan, eller dölja att du inte kan, säger Anders som praktiserat det han lär ut på sina egna elever.

Många lärare upplever att de redan jobbar mycket på det här sättet, vilket de förmodligen gör. Mycket forskning visar att det redan på 1600-talet fanns formativa tendenser i skolväsendet.

Text och foto: Emily Rehn

Läs hela artikeln på Skolverket.se