Kärlek och relationer

I fjol publicerade Ann-Christine Anderson Arntén sin doktorsavhandling vid Göteborgs universitet.  Syftet med studien var att kartlägga sambandet mellan förhållanden, hälsa och arbete. Det visade sig att människor i bra relationer också ansåg sig ha en bättre hälsa än personer i sämre förhållanden.  Kvinnor i sämre relationer upplevde till exempel mer ångest, sömnproblem och psykiska stressreaktioner jämfört med kvinnor med bra förhållanden.

Vad klassas egentligen som en bra relation?
— Det är individuellt, men gemensamt för de flesta bra förhållanden är en relation där man kommunicerar. Kommunikation och tid tillsammans är A och O. Fysisk beröring, det man brukar kalla för kel och smek, är också en viktig del. Men utan kommunikation så blir det inget kel och smek. Dessutom glider man isär. Det blir lätt vad jag brukar kalla för "internt världskrig" och man blir ensam i tvåsamheten.  

Kan vi hålla isär jobbet från vårt privatliv?
— Nej, forskning har visat att vi inte kan det. Man tar med sig det som sker på jobbet hem och det som sker hemma tar man med sig till jobbet. Det finns ett samband mellan stressnivå på jobbet och kvalitet på parrelationen, vilket har framkommit i min egen forskning.

När man hittat sin partner, är arbetet klart då? - Nej, det är då det börjar! Ett förhållande kräver ett underhållsarbete. Det finns ju ingen människa som köper en större pryl som man vill ska vara länge, till exempel en bil, utan att vårda och underhålla den, man kastar inte bara bort den direkt efter köpet. Likadant är det med förhållanden - det är ju inte färdigt bara för att man sagt ja vid altaret.

Men varför går så många förhållanden i kras?   
— Livet ramlar på och man tar saker för givet. Många förväntar sig att det där lyckoruset ska finnas med hela livet, man älskar personen men är inte kär, och så vidare. Men om man vill ha liv i kärleken så måste man jobba på det. Det är viktigt att se vad som är bra och inte förvänta sig att någon ska vara felfri. Många försöker ändra på varandra, men just "det där" som man försöker ta bort kanske är hela grejen och utan "det där" är det inte alls samma person längre.  Sedan kommer man ju att förändra sig eftersom ett förhållande kräver att man anpassar sig till varandra. Och det är ju det som är så häftigt med livet, att det hela tiden förändras!

Tills döden skiljer oss åt — är vi gjorda för att leva med en person livet ut?
— I dag ser det inte likadant ut som förr när äktenskapet "kom till". För det första så lever vi ju längre än till 40 år och livet då var annorlunda än nu. Självklart finns det förhållanden som inte bör räddas, men jag tror att det går att ha en bra relation hela livet. Det är inte så att jag är fundamentalt emot skilsmässor, men varför ska man egentligen byta? Till vilken nytta? Det går att rädda ett förhållande om båda vill det, men det kräver att båda vill jobba för det.

Text: Elin Melin, forskning.se
 
Fotnot: Ann-Christine Anderson Arnténs doktorsavhandling Partnership Relation Quality modulates the effects of Work-stress on health finns att läsa I sin helhet på www.gu.se