Hovjournalistik — ett laddat forskningsfält

— Men det finns också skillnader. Om andra kända personer berättar man vad de har gjort, men om kungligheterna berättar man i presens. Det är pågående historia som skapas och samtidigt sker rapporteringen på ett mycket speciellt sätt som inte liknar något annat — den sker på ett symboliskt sätt i tongångar som påminner om sagoberättande.

Man använder en speciell vokabulär; prinsar och prinsessor, slott, gemak och balklänningar. Relativt triviala händelser får en glamorös inramning. När man då har figurerna, rekvisitan och sagoramen så är steget inte långt till nästa steg i sagan — att attribuera figurerna med sagolika egenskaper: den rättvise, nådige kungen, den väna prinsessan och så vidare.

Historiskt perspektiv

Kristina Widestedt forskar på hovjournalistik ur ett historiskt perspektiv. Hon menar att det är svårt att begripa dagens rapportering om man inte känner till historien. Hovjournalistiken har sitt ursprung i rapporteringen kring den brittiska drottning Victoria, som var den första monark som använde sig av ett symbiotiskt förhållande till pressen. Nya tekniker inom tryckeribranschen under senare hälften av 1800-talet gjorde att drottningens bild snabbt och billigt kunde spridas ut över det vidsträckta brittiska imperiet. Hon var exempelvis den första monarken att avbildas på frimärken. Hovjournalistiken har sedan utvecklats i de europeiska länder som har kungahus — och det är i de länderna forskning kring ämnet också finns, framförallt i Storbritannien.

Kristina tycker att det mest intressanta med forskningsområdet är att det är ett fält som är så laddat. Monarkin i sig är ett laddat område under ständig diskussion. Inom journalistiken har hovjournalistiken låg status och väcker starka känslor.

Massiv rapportering

Forskningen kring hovjournalistik har tidigare inte rönt särskilt stor uppmärksamhet i Sverige, men Kristina har märkt av ett växande intresse nu i samband med kronprinsessan Victorias bröllop. Just nu följer hon noga rapporteringen kring evenemanget. Den massiva rapporteringen kommer att generera en oerhörd mängd forskningsmaterial för framtiden. — Det finns mycket kvar att göra, säger Kristina, och det finns så många spännande aspekter med ämnet och olika teoretiska perspektiv man kan anlägga: genus-, klass-, centrum-periferirelaterade och inte minst symboliska perspektiv. I Sverige utgör kungahuset av historiska skäl landets symboliska centrum. Om kungahuset används som en symbol för Sverige — vad är det då för Sverige vi ser? Och hur använder medierna kungahuset för sina egna syften?

Text: Felicia Markus
(Artikeln är tidigare publicerad i Universitetsnytt, 3/2010)