Kärlek vid första doften — intervju med Richard Axel nobelpristagare i medicin

Du har sagt att du kan orientera dig i din hemstad New York med hjälp av luktsinnet?
— Varje del av New York har sin egen speciella doft. Den hektiska tunnelbanan, snabbmatsrestaurangerna vid Times Square, Broadway, alla de här platserna har sin egen doftidentitet. Jag kan med min näsa känna igen Hudsonfloden som flyter genom staden.

Kan du beskriva för mig hur Central Park luktar?
— Nej, det går inte. Vi har inte ett tillräckligt effektivt språk för att beskriva dofter. Om du t ex ser en citron kan du beskriva för mig hur den ser ut. Vilken form och färg den har. Om jag aldrig sett en citron kan jag ändå förstå hur den ser ut. Men det är omöjligt för dig att beskriva hur citronen luktar. Det enda du kan säga är "Den luktar citron". Och det hjälper ju inte mig.

Om jag har en citron framför mig har jag inga problem att känna igen den på lukten. Men jag kan inte känna en citrondoft utan en citron, är jag unik?
— Ja, du är unik. Men inte i det här avseendet. Vi kan inte framkalla lukten av citron om det inte finns någon citron i vår närhet. Men dofter har en fantastisk förmåga att framkalla känslor och utlösa minnen. Den som bäst beskrivit det här är författaren Marcel Proust. I hans roman "På spaning efter den tid som flytt" känner huvudpersonen doften av madeleinekaka och lindblomste. Doften gör att han kastas tillbaka till sin barndom.

Hur är det för en blind person? Använder hon sitt luktsinne mer än vad jag gör för att kunna hitta i en stad?
— Antagligen. Hjärnan har en otrolig förmåga att anpassa sig till det som är viktigt. En violinist i Metropolitan Opera använder sitt lillfinger i sitt yrke. Den region i hjärnan som är kopplad till lillfingret är tre gånger större hos violinisten än hos mig — en helt vanlig man. Hjärnan är föränderlig och formbar. Och detsamma gäller antagligen luktsinnet. Ingen har mätt de här sakerna. Men förmodligen är blinda bättre tränade på att lukta än andra.

I din forskning har du visat att varje doft utlöser ett eget aktivitetsmönster i hjärnan. När du känner doften av banan utlöser det ett specifikt, neuralt, mönster. Speciella nervceller aktiveras. Men det vi ser är ju bara elektriska impulser. Var finns doften?
— Det är den stora frågan inom neurovetenskap. Hur kan det uppstå en doftupplevelse genom elektriska nervimpulser? Vi vet inte. Men jag hävdar att dofter inte finns utanför våra huvuden. Bananlukten uppstår, skapas i våra huvuden, i våra medvetanden. Med vår hjärna skapar vi färgerna, tonerna, smakerna och lukterna. Och erfarenhet och förväntningar kommer att spela stor roll för hur vi uppfattar bananlukten. Om du någon gång mått dåligt när du har ätit en banan, kommer du antagligen inte att tycka om lukten av banan. Även om det inte var bananen som gjorde att du mådde dåligt.

Många insekter är helt beroende av luktsinnet. Utan luktsinnet skulle de inte kunna hitta mat eller en partner. Hur påverkar dofter människans beteende?
— Vi vet att vårt beteende styrs av dofter, men inte i vilken utsträckning. Lukten av mat gör dig hungrig. Är du redan hungrig och känner doften av mat reagerar du starkare. Det här har med vår erfarenhet och inlärning att göra. Om du känner doften av en kvinna kan det utlösa vissa reaktioner hos dig — "love at first smell..."

Finns det "doftlösa dofter" som påverkar vårt beteende?
— Ja, det finns icke-medvetna dofter som kan leda till ett speciellt beteende. Möss kan till exempel framkalla en abort med hjälp av doftkommunikation. Men är musen medveten om doften eller inte? Vi vet inte. Vi kan ju inte fråga musen. Jo, förresten det kan vi. Men vi lär inte få något vettigt svar.

Hur är det med människor?
— Det finns forskning som visar att vissa doftlösa dofter kan leda till en speciell aktivitet i hjärnan. Men att det utlöser en aktivitet i hjärnan behöver ju inte betyda att det leder till ett speciellt beteende. Men jag tror att det tillhör människans natur att påverkas av dofter som vi inte är medvetna om. När du ser en snygg blondin kanske hon redan har sänt ut icke-medvetna doftsignaler som gör att du blir förtjust i henne.

Så det är kanske doften jag blir förtjust i, sen gör min hjärna en efterhandskonstruktion och talar om hur vacker personen är?
— Ha, ha, det är inte alls omöjligt att det är så.

Idag vet vi hur luktsinnet är uppbyggt hos djur och människor. Hur kan vi använda den kunskapen?
— Kunskapen ökar vår förståelse för människan och hennes natur, men det finns också en praktisk nytta. 300 miljoner (!) människor i världen har malaria. Sjukdomen sprids av malariamyggan. Myggan tar sitt luktsinne till hjälp för att hitta fram till människan. Om vi lär oss förstå vilka doftämnen som gör att myggan hittar till oss, kan vi hitta motmedel som gör att myggan inte hittar fram.

— Idag finns det hundar på våra flygplatser som letar efter saker som luktar, t ex knark och bomber. Hundarnas luktsinne är ett mycket bättre alternativ än de tekniska lösningar som finns. Även med tungan kan de känna igen en enorm doftvärld. Om vi renframställer hundens 1000 luktreceptorer och sätter dem på ett litet chip skulle vi kunna upptäcka vilka kemiska ämnen som finns i omgivningen — chipet blinkar till för att säga om ett visst ämne finns i närheten. I princip skulle vi kunna bygga ett chip som känner igen alla universums dofter. Chipet skulle kunna användas på flygplatser, eller i våra hem för att upptäcka mögel. I ett försök har hundar kunnat lukta sig fram till en typ av cancertumörer hos människan.

Du är intresserad av konst. Kommer vi i framtiden att se konstnärer som väver in dofter i sina konstverk?
— Vi har redan idag multimediakonstnärer. Det finns musik som kombineras med doftupplevelser, tidskrifter som luktar och konstutställningar där det bredvid tavlan hänger en doftpuff som ska förstärka upplevelsen. Själv föredrar jag att se en vacker kvinna målad av Cézanne, snarare än att det ska komma en doftpuff från väggen som ska framkalla motsvarande upplevelse.

Så du vill inte bli en multimediakonstnär som väver in dofter i dina verk?
— Nej, jag skulle vilja bli chef på Metropolitan Opera. Men de har precis utsett Peter Gelb. När man är Nobelpristagare vill människor att man ska uttala sig om sådant man inte vet någonting om. Om jag ändå ska göra det, vill jag göra något som jag tycker är kul — som opera.

Det är viktigt att kunna känna lukter, men finns det någon vits med att jag själv avger luktämnen?
— Alla har en specifik doftsignatur. När ett rådjur känner din doft flyr det, vilket inte är helt bra när du jagar. Men någonstans ute i världen finns det en kvinna som reagerar annorlunda. Hon springer inte ifrån dig. Hon kommer till dig.

Vilken är din favoritdoft?
— Min kvinna.