Armsvett får hjärnan att "rodna"

Ivanka Savic, neurolog, Karolinska Institutet

Ivanka Savic har fotograferat hjärnan på män och kvinnor när de luktar på två mycket speciella doftämnen. Det ena mest hos män — ett testosteronliknande ämne som man hittar i vanlig armsvett. Det andra hos kvinnor — ett östrogenliknande ämne som man identifierat i gravida kvinnors urin.

När heterosexuella män luktar på "manlig doft" och när heterosexuella kvinnor luktar på "kvinnlig doft" reagerar lukthjärnan, precis som när vi luktar på vanliga dofter. Men när män luktar på kvinnlig doft, och när kvinnor luktar på manlig doft "sprakar" det till i en helt annan del av hjärnan, nämligen främre delen av hypothalamus. Det syns på Ivanka Savics hjärnbilder, tagna med en PET-kamera, som avbildar blodflödet.

— Blodflödet ökar till den del av hjärnan som har med reproduktion att göra, berättar Ivanka Savic.

Just nu studerar Ivanka vad som händer när homosexulla personer får lukta på de båda doftämnena. Sprakar det till i reproduktionscentrat när en homosexuell man luktar på manlig doft? Ivanka vill inte avslöja sina resultat som förhoppningsvis snart ska publiceras.

— Men det har varit en fantastisk upplevelse, berättar Ivanka. Det finns ju en etisk aspekt på den här forskningen. Jag har haft ingående diskussioner med homosexuella personer. De har varit positivt inställda. Och det har varit viktigt för mig att känna deras stöd, säger Ivanka.

Har dofter betydelse för vårt val av partner?
— Vi vet inte. Men i så fall ingår de som en liten del i en komplex helhet, tror Ivanka Savic.

Vi svettas testosteron- och östrogenliknande ämnen genom armhålan. Men vad händer då när vi tar vi tar på oss deodorant? — Jag tror vi döljer dessa dofter när vi tar på oss parfym, säger Ivanka Savic.

Ivanka Savic har i sin doftforskning gjort andra spännande upptäckter. Hon har utarbetat metoder för att kunna diagnosticera vissa typer av hjärnskador. En metod kallar hon för "scratch and sniff". När patienten skrapar på ett speciellt papper frigörs det dofter som patienten får ta ställning till. Efter att patienten luktat på ett antal sådana papper och beskrivit upplevelsen kan vissa hjärnskador lokaliseras.

Intervjun gjordes hösten 2004

Flygande luktrobotar röjer minor

Bill Hansson, doftforskare, Sveriges Lantbruksuniversitet

Scenen tillhör givetvis framtiden. Men forskning kan leda till att scenariot blir sant. En forskargrupp vid lantbruksuniversitetet i Alnarp studerar hur man kan använda fjärilars luktsinne för att bygga doftstyrda robotar. Fyra europeiska forskargrupper deltar i projektet. Målet är att ta fram en flygande robot som ska kunna navigera själv och upptäcka kemikalier på egen hand.

— Roboten har redan ett synsinne som bygger på flugans facettögon. Nu gäller det att sätta en "näsa" på farkosten, säger doftforskaren Bill Hansson.

Kanske kan forskarna imitera naturens luktspecialist, nattfjärilen. Nattfjärilens värld är fylld av dofter. En värld som vi inte kan uppleva, men kanske förstå — och använda oss av. Forskarna vid Alnarp försöker lista ut hur nattfjärilens doftsinne är uppbyggt och hur det fungerar. Bill Hanssons liknelse är talande men ofattbar:

— Nattfjärilhannen känner dofter lika svaga som smaken av ett par sockerbitar upplösta i allt Mälarens vatten, säger han.

På fjärilens antenner finns det mikroskopiska dofthår. Dofthåren är prydda med nervceller som tar emot doftsignaler från omgivningen. Signalerna skickas vidare och förstärks på väg till fjärilens hjärna. Luktsinnet hos en nattfjäril är oerhört detaljerat.

Går det att göra kopior av naturens komplexa organismer?

— Ingen vet i detalj hur luktsinnet fungerar. Hur signalen förstärks från dofthåren till hjärnan är till vissa delar en gåta. Men målet är inte att de konstgjorda fjärilarnas luktsensorer ska bli lika känsliga som nattfjärilarnas. Kan vi uppnå en tiondel av nattfjärilens kapacitet har vi en teknik som är betydligt bättre än den som finns idag, säger Bill Hansson.

I framtiden kommer vi kanske att se konstgjorda fjärilar som söker efter oljeläckor längs en pipeline, bedömer miljöskador, finner överlevande i rasområden och letar efter liv på andra planeter. Det är egentligen bara fantasin som sätter gränser för vad den här tekniken kan tänkas användas till.

Sensommar år 2030. Skogen sägs vara full med kantareller. Men var är dem? Ur fickan plockar jag fram...

Intervjun gjordes hösten 2004

Doft räddar äpplen från fruktad fjäril

Anna-Carin Bäckman, insekts- och doftforskare, Sveriges Lantbruksuniversitet

Fjärilshonan lockar till sig hannen genom att skicka ut en oemotståndlig doft — ett sexualferomon. Kärleken är blind, sägs det. Och för äppelvecklaren blir det extra tydligt. Sprayar man hondoft på ett suddgummi kommer hannen genast att flyga dit och försöka para sig. Den här kunskapen kan äppelodlaren dra nytta av.

— Det räcker att äppelodlaren sprider lite hondoft i sin odling, så kommer fjärilshannen bli förvirrad, och utan framgång leta efter honor, säger insekts- och doftforskaren Anna-Carin Bäckman.

Förvirringsmetoden används i äppelträdgårdarna i Kivik, till glädje för äppelodlare och äppelätare. Istället för giftiga ämnen som tar kål på både spindlar och insekter, kan äppelodlaren sprida ut sexualferomon över sin odling.

Men det finns fortfarande ett par problem. Metoden är ganska dyr. Och den funkar inte så bra om det är väldigt många äppelvecklare i odlingen. Ett alternativ är att kombinera feromonfällor med vanlig giftbesprutning. När äppelodlaren har ett antal fjärilshannar i sin fälla, vet äppelodlaren att det är dags att bespruta.

— Genom feromonfällor kan man tajma giftbesprutningen bättre och minska den totala användningen av gift, säger Bäckman.

Inte bara hannen som är måltavlan

— Vi försöker lista ut hur ett äppelträd luktar, vilka doftämnen som trädet sänder ut och hur fjärilshonan reagerar på dem, säger Bäckman.

Det finns fler skadeinsekter som forskarna i Alnarp försöker lura. Bomullsflyn, rönnbärsmalar, snytbaggar, rapsbaggar och barkborrar är några insekter som riskerar att bli fintade av forskarna i Alnarp.

Intervjun gjordes hösten 2004