Teatern hjälper oss förstå verkligheten

Till och med skådespelarna uttryckte tvivel. På den dvd-film som ingår som en del i redovisningen av projektet kan man höra dem berätta om sina farhågor: Tänk om publiken är totalt ointresserad? Tänk om teatersalongen förvandlas till ett kaos av skrikande bebisar?

Så annorlunda det blev. För de vuxna var det nästan en chock att se de små barnen nyfiket följa föreställningen utan att tappa fokus och att höra dem skratta unisont åt de skämt som framfördes. Resultatet säger oss något inte bara om konstens möjligheter utan också om vår syn på barn, påpekar Suzanne Osten.

— Barn behandlas ofta som värnlösa och mindre vetande, kanske för att vi själva bär på sådan ångest. Men barn tål att höra sanningar och de kan också tidigt skilja på teater och verklighet, säger hon bestämt.

Babydrama skildrar människans allra första tid i livet, från befruktningsögonblicket till födelsen och mötet med föräldrarna och det egna jaget. Texten är skriven av psykoanalytikern och dramatikern Ann-Sofie Bárány och arbetet grundar sig på modern spädbarnsforskning. Projektet är unikt inte bara med tanke på målgruppens låga ålder, utan också för att skådespelarna kommunicerar med barnen på deras egen nivå, med hjälp av bland annat rytmer, ljud och kroppsspråk. Den grundläggande frågan var: Hur tidigt kan man spela teater för barn? Och så här samman-fattar Suzanne Osten resultatet i sin forskningsrapport om projektet:

Den djupa leken och lekforskningen menar att vi kan börja med detsamma. Barnet föds och börjar omedelbart att kommunicera och härma och tolka/.../ Människans behov av kontakt finns där från början. Hennes förmåga att skapa likaså. Redan som foster formar vi språket, lyssnar till ljud och musik. När spela teater — hur tidigt vi kan börja — är således en retorisk fråga. Nu finns kunskap.

— Alla människor har ett medfött behov av teater, säger Suzanne Osten. Men jag menar förstås inte att alla vill bli skådisar. Teater för mig handlar i det här fallet om människans förmåga att byta roll och leva sig in i nya situationer. Fantasin hjälper oss att hantera känslor som obehag, ensamhet och svartsjuka. När små barn imiterar är det inte bara ett sätt att upptäcka det egna jaget utan också ett steg på vägen mot att utveckla en empatisk förmåga. Teatern hjälper oss att återskapa och förstå verkligheten.

Suzanne Osten drivs av en stark lust att utforska det outforskade, att gestalta mänskliga skeenden och skapa ökad förståelse för hur vi fungerar och vilka vi är. Hon har gjort ett otal filmer, skrivit en rad böcker och regisserat nyskapande teater för både vuxna och barn. "Kreativiteten ger djup, skönhet och mening åt min inre värld", förklarar hon.

Text: Helena Bornholm

Artikeln är ursprungligen publicerad i tidningen Tvärsnitt, där den finns att läsa i en längre version.