Att lära sig läsa och skriva i skolan

- Som jag ser det är läsning en kulturell verksamhet, ett sätt att vara människa helt enkelt. I denna verksamhet går vi in i olika texter för att få upplevelser, lära oss om någonting, skaffa information som vi behöver för att kunna utföra vårt arbete, börjar Caroline Liberg.

- Sedan kan man som läsare utvecklas, och bli mer och mer aktiv i den verksamhet som är läsning. Att själv bidra i läsningen som medskapare, där man bidrar med tolkningar och annat som utgår från läsaren som individ.

- Den här verksamheten kan vi forskare sedan undersöka från olika perspektiv. Vi kan till exempel anlägga ett pedagogiskt perspektiv på deltagandet, och undersöka vilka stöd eleverna behöver för att utvecklas som aktiva läsare som kan utforska, utveckla och kanske i slutänden också kritisera en text.

- Men vi kan också anlägga ett neurologiskt perspektiv för att se vilka neurologiska funktioner som aktiveras vid läsning tillsammans med vuxna som syftar till att utveckla elevers förmåga att hantera längre texter.

Etnografiska studier — observationer på plats

Caroline Liberg är intresserad av hur barn lär sig läsa och skriva. Och hon understryker hur viktigt det är att inte glömma bort skrivandet, vilket man ofta gör. Skrivandet är också en viktig faktor när det gäller att utveckla läsandet.

Den forskningstradition som ligger närmast Libergs sätt att arbeta kallas verksamhetsanalys. Men hon är också inspirerad av etnografiska arbetsmetoder som används på vissa håll i lingvistiken, där man noggrant försöker karaktärisera den miljö och de förutsättningar och villkor som finns för den kommunikation man vill studera. Sedan vistas man själv i miljön som iakttagare.

Rent konkret går det till så att forskarna söker upp sådana miljöer och situationer där läsinlärning förekommer. Det kan vara formella inlärningssituationer i skolmiljö, men det kan lika gärna vara informella situationer, hemma hos familjen.

Förutom att noga beskriva miljön och förutsättningarna i den specifika situationen, så handlar det om att iaktta, gärna med videokamera eller bandspelare, för att se hur barn och vuxna tillsammans bygger upp barnens förmåga att läsa, och kanske också skriva.

Utifrån dessa beskrivningar arbetar sedan Liberg och hennes medarbetare med att identifiera situationer där ett lärande sker och där eventuella svårigheter uppstår samt att försöka förklara hur och varför lärandet sker och eventuella svårigheter uppstår.

När det gäller skolan handlar det förstås också om att försöka ta ett steg tillbaka och se hur hela skolsituationen påverkar barnen, gruppstorlek, stämning i klassrummet, hur arbetet bedrivs, vilken attityd lärarna har, och vilka verktyg man arbetar med. För att kunna förstå vad barnen har att brottas med när de ska lära sig att hantera texter måste hela bilden vara klar.

När vi knäckt koden, vad ska vi göra med den?

Men allt det där som gör att barnen kan gå vidare och utvecklas som läsare, det lämnas nästan helt därhän. Barn behöver också hjälp med det Liberg kallar att röra sig i texterna. Det innebär att gå från ytan till djupet och sammansmälta större helheter av texten, att kunna gå ut från texten och jämföra med andra texter och upplevelser och att kritiskt kunna granska texten, det vill säga att på ett aktivt sätt förstå och ge tolkningar av texter.

- Det barnen behöver för att klara detta är lässtrategier, och det har vi tyvärr inte utvecklat särskilt mycket inom svensk skola, fortsätter hon.

- Vi är duktiga på just kodknäckning, och där sätts mycket resurser och arbete in, men när eleverna väl lärt sig detta så släpps de ofta helt och hållet, och får inget stöd med att utveckla olika lässtrategier.

Brist på lässtrategier ger nya läs- och skrivsvårigheter

Caroline Liberg pekar på att vi här är på väg att få en ny grupp med läs- och skrivsvårigheter av en annan art.

- Dessa barn har för det mesta inga problem med att avkoda bokstavsföljder, påpekar hon, men när det gäller att aktivt ta till sig innehållet har de mycket stora svårigheter, vilket också visar sig i internationella jämförelser, till exempel den stora PIRLS-undersökningen som genomfördes 1991och 200. Där visar det sig att Sverige ligger långt framme när det gäller de första stegen i läsinlärningen, men vi börjar att tappa gentemot andra länder i det nästa steg.

- Det blir mycket intressant att se hur resultaten ser ut i den omgång av den här undersökningen som genomfördes nu i våras, fortsätter hon engegerat.

Förutom att man i klassrummen ofta saknar metoder för detta finns också förklaringar utanför skolan. Till exempel har det språkliga landskapet förändrats radikalt under de senaste åren. Fler och fler kommer alltmer sällan i kontakt med längre texter.

Caroline tar upp en dagstidning och pekar på förstasidan.

- Den här, precis som många andra tidningar, ser ut som en hemsida på Internet. Mycket bilder och korta, ingressliknande texter, och allt färre fördjupningar.

- Sedan är det förstås företeelser i skolsystemet som ändrats under senare år. Skolans styrformer har ändrats och gått mot mål- och resultatstyrning, och huvudmannaskapet har ändrats. Till det kommer förstås ekonomiska förändringar.

Fyra utvecklingslinjer i läsinlärningen

Den första påbörjas redan i förskolan. Det som behöver göras där är att väcka intresse för att läsa och skriva, och ge barnen en grundläggande språkförståelse. Detta ska lägga grunden för allt det arbete som ska göras i senare stadier av skolan. Här kan man säga att man ger eleverna en inblick i läsandet som kulturell verksamhet.

Den andra är kodknäckarfasen. Den innefattar förskoleklass och de första två, tre åren av grundskolan, och här ska eleverna få vidareutveckla sitt läsintresse och samtidigt lära sig att sätta ihop bokstäver till ord både när de läser och när de skriver, och kunna göra detta så automatiskt som möjligt, för att göra det möjligt att fokusera på innehållet, alltså dimensionerna funktion och deltagande. Här är vi alltså generellt ganska duktiga.

Den tredje inträder i 3:an eller 4:an och handlar om att eleverna nu kommer att möta allt längre, rena texter. Och för detta behöver de stöd i form av lässtrategier och stödstrukturer för att göra detta möjligt. Här finns alltså stora svagheter idag.

Den fjärde utvecklingslinjen innebär att lära sig att komma in i olika ämnens mer specifika språk och sätt att uttrycka sig. Det är början av att lära sig olika områdens fackspråk. Läsning sker inte bara i svenskämnet, utan överallt i skolan. All kunskapsförmedling bygger på att eleverna klarar av att läsa, och inte bara det, utan också att de lär sig behärska olika läsarter.

Det är skillnad på matte och Alfons Åberg

Men idag är det ett stort, svart hål efter kodknäckarfasen. Caroline Liberg pekar på att saknas forskning inom de två senare områdena.

- Och, säger hon, det saknas också verktyg för lärarna.

Att det finns ett svart hål där beror enligt Liberg på att det saknas ett viktigt perspektiv i diskussionerna om läsning i skolan i den åldern, och det är just verksamhetsperspektivet. Att förstå att det handlar om att eleverna måste bli aktiva deltagare i skapandet av den kunskap som ligger dold i böckerna. Därför måste det formalistiska kodknäckarperspektivet kompletteras med ett verksamhetsperspektiv där funktion och deltagande lyfts fram. Först då kan man se vad som saknas.

Brygga från forskning till praktik

Och Caroline ser en stor utmaning i att överföra den kunskap som forskningen har skapat under de senaste 10, 15 åren. Hon hävdar att skolorna är öppna för den nya kunskapen, och lärarna har inga problem att förstå och hänga med i resonemangen när hon möter skolpersonal. Men om budskapen landar i verksamheten är hon mer tveksam till. Och pekar återigen på bristen på metodik.

- Här behöver universiteten bli bättre på att hjälp de blivande lärarna att omformulera systematisk kunskap till praktiska metoder och övningar, säger Caoline Liberg. Precis som eleverna behöver stödstrukturer och stödstrategier för att kunna brottas med längre texter, behöver lärarna verktyg, stödstrukturer och mentorskap för att inlemma forskningsrönen i sin undervisning.

- Genom att bygga på vad andra har gjort, som i sin tur bygger på forskning, kan lärarna steg för steg bli självständiga också när det gäller att ge eleverna ökat stöd längre fram i läsutvecklingen. Och då kanske resultaten i till exempel PIRLS utvecklas på ett bättre sätt.

Mätmetoder för att följa framstegen

Men sedan finns det ett behov av forskningsgrundade mät- och analysverktyg som skolorna kan använda för att följa elevernas utveckling. Men en del utvecklas, bland annat vid universiteten i Uppsala och Göteborg.

- När det gäller internationella jämförelser, fortsätter Caroline Liberg, ligger vi långt framme, men barnens förmågor enligt dessa mätningar sjunker.

- Visserligen är en del frågor i dessa test något tveksamma i sin förmåga att bedöma elevers läsförståelse, påpekar hon, men de drar å andra sidan alla över en kam.

Grammatik viktigt verktyg

- Och, tillägger hon, det behöver absolut inte vara tråkigt.

Forskning från bland annat USA visar att till exempel att de skolor som lyckas allra bäst med läs- och skrivundervisning är de som lyckas skapa en bra balans med formalism, det vill säga grammatik, och funktion, alltså vad texterna ska användas till. Det är först då som eleverna kan bli riktigt kompetenta deltagare i arbetet med att återskapa mening och kunskap ur de läroböcker de läser.

- Men jag pratar då om grammatik i en vid bemärkelse, understryker hon, och inte bara den vanliga satsanalysen. Grammatikundervisning handlar om att ge eleverna de formella verktyg som är så viktiga för att kunna använda sig av texter idag och för att själva kunna skriva verkningsfulla texter.

Läsforskning imorgon

- Slutligen, säger Caroline Liberg, finns ett stort behov att få de olika forskningsperspektiven att samverka mer än vad man gör idag, och förstå att vi behöver alla infallsvinklar för att förstå och lösa de problem och frågor vi står inför. Ofta är de motsättningar som finns skapade, i viss mån av oss forskare själva, men i stor utsträckning också av media, som gärna vill ställa discipliner mot varandra, och som också, av någon anledning, hellre intervjuar en medicinare än en pedagog eller en lingvist när det rör sig om att förstå läsning som en verksamhet.

Text: Ulf Daneklev, forskning.se